Nu är det inte många luckor kvar att öppna på Mys muminadventskalender. Jag vet tre figurer som saknas.
I onsdags hade vi fullt upp.
My vaknade vid tio och efter frukosten gick vi ut och fixade med min morbrors 50-årspresent. Strax därefter kom mamma och vi åkte in till stan och handlade lite på ekängen och sen tog vi en sväng till blomaffären för att handla till julgrupperna.
När vi kom hem var det middagsdags och eftersom jag hittade ett recept vi var tvungna att prova så blev det det, cheeseballsgratäng. Låter godare än vad det var...
Efter maten pysslade jag och mamma ihop julgrupperna medan Charlie nattade My.
Jag gjorde tre stycken, en till Charlies föräldrar eftersom det är där vi ska vara på jul, en till hans mormor eftersom vi kommer gå ner dit en sväng med och så blev det lite blommor över så en till till något oväntat julbesök vi åker på.
Torsdagen flöt på i typ samma takt. Vi klev upp ur sängen och satte oss i bilen och åkte till mamma och pappa där vi snyltade frukost. My fick visserligen en flaska välling att ha i bilen så att det inte skulle bli totalkatastrof i baksätet av hunger.
Jag passade på att skriva ut lite papper och sen hjälpte vi mamma att rulla köttbullar innan vi tog en promenad så My kunde sova i vagnen.
Idag har allt blivit som vanligt igen!
De senaste nätterna har den lilla hönan vaknat och pysslat i sängen tills hon kännt sig ensam och då har hon börjat tjoa. Så har man fått gå in och lagt henne ner och stoppat in nappen så har det varit tyst i en halvtimme cirka och så har det hållit på tre-fyra gånger. Sen har hon varit trött och vaknat senare om morgonen, så vi har inte klivit upp förrän vid tio hela veckan nästan.
Men inatt sov hon som vanligt hela natten och vaknade vid tjugo över åtta. Perfekt!
Efter frukosten åkte vi iväg och lämnade filmerna och svängde in för att handla lite frukt på ekängen. Det var jag, My och tusentals pensionärer.
Som tur var så var vi inte ute för att handla julmat, utan vi gick mest och slötittade och pekade på grejer, annars hade man nog kunnat få panik.
Seriöst, folk vid mjölkdisken parkerade två vagnar på bredd. Jaha, hur tänkte dom då att man skulle komma förbi?!? Folk bara stod mitt i som att de vore ensamma i affären och ignorerade alla andra.
Jag tjatar ju om att My är världsbäst, men måste säga att idag slog hon rekordet. Men en banan i ena handen som hon viftade för fullt med mot folk och sjöng som en siren så kunde inte folk ignorera oss. Dessutom var alla rädda om sina fina jackor och flyttade sig ganska snabbt när hon viftade.
Sjukt effektivt!!
Vi banade oss fram som om vi delat på vattnet och klarade oss helskinnade till kassan. Thank God för My <3
